Som vi har längtat tillbaka! Den här gången tänkte vi inte stanna bara i Niseko - det finns så mycket mer, och bättre, skidåkning på Hokkaido.
Hösten -14, planering och planering.. Terrängkartor och höjdkurvor.
D1 5 jan -15, Peak direkt
Det blev en lång resa via Frankfurt och Osaka och jag, Emma och Anders var inte helt fräscha då vi anlände till Hanazono. Då vi bokat med Early Bird (på goa Freedom Inn i Hanazono, kärt återbesök) så fick vi gratis liftkort första dagen. Vi gav oss ut direkt och vädret var bra, peaken var öppen. Vi knatade förstås upp och åkte ned på Hanazonosidan.
Sedan stack vi ut gate 4 och körde Higashi One som var riktigt bra trots att det inte var helt orört. Lunch på 308. Det var underbart gott med fläsk på ris med ägg och grönsaker. Världens godaste fläskkött finns nog här.
Efter lunch lockade peaken igen och denna gång åkte vi ned på norrsidan. Mycket fint puder här, betydligt mer orört. Ganska lång skråtur tillbaka men oj vad det var värt det.
Emma och Anders kör lite materialvård i källaren på Freedom Inn.
Vi avslutade med lite piståkning faktiskt. Speciellt svart puckelpist vilket lockade Emma starkt. Kan inte säga att jag har samma dragning men det kanske kommer med skickligheten.. :) Gissa om vi kom hem på trötta ben.. Lite avslappning i hotellets onsen innan vi tog oss ned på byn (Kutchan) och käkade på Sato sushi. Att äta lokalt i samhället är en riktig höjdpunkt i vanliga fall, men Sato var inte så bra (dåligt ris, rätt dyrt, fick fel bitar). Vi avrundade med en shoppingtur på Co'op för att sen rasa i säng.
D2 Blötdjur
Ja happ, sömnen blev inte den bästa och kl 03 var vi klarvakna.. Redan då anade vi att det inte skulle bli en puderdag. Vädret var uselt, noll sikt och blåsigt. Mycket riktigt var toppliften stängd. Vi roade oss i Hirafus svarta pister och märkte att snön var ganska bra ändå. Fortfarande mjuk trots att det var snöblandat regn som sen gled över till riktigt regn!
Vi höll oss så högt det gick, lägre temp och bättre snö. Thank God för gore-texplagg idag! Lång liftkö i Hirafu först men ju blötare det blev desto kortare kö.. Många har nämligen inte så vattentäta plagg..
Såg en Hart Syncrone i liftkön, ja, hela snubben var skönt retro. Ganska vanligt här. De tycker vi nordbor i våra färgglada membranplagg ser ut som julgranar. Vi bettade hur gamla skidorna var. Jag sa -77, Emma -79 och Anders trodde -83 (trots intensiv googling lyckades vi inte hitta svaret sen).
Syncronemodellen, endast för japanska marknaden?
Väl uppe så försvann all sikt. Ace Hillhuset gick inte att se vid toppen av liften fast det låg c a 40 m bort. Vi nötte puckel vid Ace och det var lätt att tappa bort sig då sikten nu blev obefintlig. Vi avbröt för lunch på Boyozo. Kunde vrida ur handskarna, så blött var det i luften.
Som tur är fanns en liten kamin i mitten, alla hängde sina prylar där. Supergod mat, torskrom med krabbkött på en risbädd med ginger och pickles.
Gamle mannen från förra året syntes inte till, kanske hade han äntligen gått i pension? Gick på toa och det var en sån där hål-i golvet-variant. Försökte huka ned med pjäxorna på varvid de gled åt varsitt håll på det blöta stengolvet. J-kla tur att det var väldigt smalt så man slapp sätta sig pladask..
Var är den där vanliga toan med uppvärmd sittring när man som bäst behöver den?
Retro heaven.
Vi tog sen bussen åter till Hanazono. Gick inte att skida över då liftarna stängde. Vi tog oss till Weiss Onsen en bit bort. Ett engelskt par var med i skjutsen från hotellet och de var ganska bekymrade över hur dom skulle bete sig. Dom försvann fort..
Middag blev på Kongo Teppanyaki i Kutchan. Ägarinnan mindes oss från förra året!
Vi festade loss på fatty pork, tenderloin, lamm, kimchi, barbequegrönsaker, whisky-cola, Asahi och förstås like saké. Så gott - och så trötta vi var sen.. Vi visste att det skulle vara dåligt väder morgonen efter, vi behövde inte direkt puderhetsa.
D3 Storm
Sov länge idag, kan ha berott på kvällen innan men det var väldigt skönt att sova ut i allafall! Prognosen stämde, det var storm idag och berget var stängt (vi kände en liten oro gry då vi skulle hämta hyrbilen senare på kvällen). Vi slöade på morgonen och åkte sen in till Hirafu och lunchade på Fujisushi. Käkade en sashimimix men hade ingen aning om vad allt var. Kollade runt i lite olika sportshops och köpte en balaklava då jag lyckats glömma min hemma.
Enorma vindar och snön piskade.. Vi hoppades det skulle lägga sig fram på e m men då vi klev in på Nippon Rental stormade det värre än någonsin ute. Sen hade jag märkt på min förbeställning att jag glömt beställa med 4WD, så jag sa till hyrkillen att vi givetvis ville uppgradera till det. Han skrattade och sa att allt är 4WD här. Så klart tänkte jag och kände mig dum. Men likväl hade beställningen gått igenom med 2WD och priset var därefter på mitt förhandskvitto..
De två i receptionen funderade länge och räknade och pekade.. Till slut sa de att vi fick bilen med 'discount'. Vilken tur. Nissan Cube blev det och den kändes faktiskt rymlig och takräckena var fina. Anders erbjöd sig att köra och det sa vi andra inte nej till. Det var lite pill att hitta alla reglage när vi körde hem i värsta snöröken.
Tre nervösa svenskar rattar hem i snökaoset.
Vi fick tipset av hotellet att inte ta lilla vägen hem på grund av dåligt väglag och mycket olyckor där. Nu råkade GPS's visa just den vägen, men det gick bra ändå. Otroligt dålig sikt och bumpigt som tusan i den snabbt växande snön. Vi andades ut när vi äntligen kunde parkera vid hotellet. Senare lyckades vi få skjuts till Hirafu för att äta på KaBuKi1 (som har väldigt god mat).
Tips: calamaresbitarna är av världklass.
D4 Puderdröm i Rusutsu
Dagen efter en snöstorm är det bästa som finns här! Förutom att man får ägna ansenlig tid åt att skotta ut bilen på parkeringen. Vi styrde kosan med Cube'n till Rusutsu och första åket kan inte beskrivas som annat än himmelriket! Vi åkte ned i svarta pisten först och den var full av djupt puder som nästan var helt orört. Man blir tårögd. Tyvärr blev det sen mycket snabbt uppåkt då många åkte hit från Niseko (vars gates var stängda).
Vi körde Isola, West och lite i skogen vid East. Vi lyckades sniffa fram några puderställen, ett av dem var det djupaste jag åkt hittills. Lyckades tappa skidan där och när jag drar upp den ur snön och lägger ned den för att klicka i så inser jag mitt misstag. Den susar iväg direkt nedför backen då pudret är så lätt och fluffigt att stoppers är helt verklingslösa. Som tur är lyckas Emma stoppa den en bit ned.
Roligast idag var när vi såg en japan, känd för att åka baklänges, susa ned i backen. Just baklänges. Han har monterat bindningarna bak och fram och går all in för detta. Nackspärr borde ligga nära till hands, tänkte jag.
Lunch vid basliften vid East, halvbra. Åkte sen runt och försökte se så mycket som möjligt av stället, men det är bara att konstatera att alla jagar puder och allt blir uppåkt fort.
Helt vanligt hus i Kutchan. Snöskyfflar till alla i familjen.
D5 Hanazono levererar
Idag körde vi ut mycket på Hanazonosidan. Eftersom alla gater var stängda igår så var det orört. Vi visste ungefär vart vi skulle leta och hade en bra väg tillbaka nere vid bäcken. Vi körde untracked till lunch och det var jättefint puder. Lunch på 308, pork, ägg och yakunikusås (mmm, skriver mycket om maten men det är ju så gott).
Ut gate 9 sen, körde de öppna fälten som ligger lite till vänster om Hanazono 1. Ganska vindpinat här men bra längre ned. Avslutade med att sticka ut vid Holiday och skogen ned mot golfbanan för att anlända till hotellet. Middag blev på alltid lika goda Yoteimaru i Kutchan.
Emma hittade en snöboll, modell större.
D6 Moiwa -> Chisenupuri
Idag åkte vi till Moiwa. Deras quad var stängd igår och det betydde stora puderytor idag (japp, man måste planera lite). Och puder var det - men också mycket folk. Många svennar och amerikaner. Såg en japan med en svensk landslagsjacka och en annan med en svensk fartdräkt. Pratade lite med den sistnämnde och han berättade att Sverige var bra, status liksom. Han hade köpt dräkten i Niseko och han önskade oss en trevlig skidsemester här.
Vi åkte först skiers right och det var riktigt bra men blev snabbt uppåkt. Sen left där det blev ett bra åk nära liften men sen fick man söka sig alltmer bortåt. Vi fick väldigt lång väg tillbaka en gång, men det var värt det.
Men sen.. Mycket lång liftkö, det var fler som hade samma plan som oss. Dessutom stod liften stilla ibland, länge.. Och som lök på laxen kom vi på att det var japansk långhelg nu, mycket locals kom. Det blev för mycket folk och för uppåkt för vår smak och vi drog vidare till Chisenupuri.
Chisenupuri har varit stängt i två år men militären tränar fortfarande här och backarna och pudret finns kvar. Tämligen orört då militären kör i sin egen backe (med egen högst primitiv lift). Vi hade strul med parkering först, man får inte stå på militär mark och vi blev tillsagda ett antal gånger innan vi hittade en liten p-plats vid ett litet hus en bit bort.
På p-platsen fanns tre bilar, bara locals. En kille berättade att han åkte två timmar enkel väg varje helg för att åka. Det var touringkillar allesamman, inte direkt pudernördar. Ja, ni förstår. Japansk helg och endast tre bilar på en dag som åker här. De orörda ytorna är enorma.
Mycket förväntansfulla satte vi av upp för backen. Vi hann inte hela vägen upp då vi startade efter lunch men vi kom en bra bit upp och fick fint, helt orört, puder på vägen ned. Det enda negativa är att det är flack terräng här. Pudret bromsar så.. (I-landsproblem om något). Här skulle jag vilja spendera många dagar!
Rejält trötta sen så stannade vi på Co'op och handlade med oss färdig mat. Hittade en färdig nudelbaserad rätt med tillbehör för 20 kr. Är inget fan av färdigmat men måste tillstå att det fanns både god och billig sådan mat här.
D7 Blåspuder och mat de luxe
Idag var peakgaten öppen till vår förvåning. Det hade snöat mycket hela natten och det var fortfarande väldigt blåsigt och dålig sikt.
Vi knatade upp och åkte ned norrsidan. Nästan alla stannade på Hanazonosidan på grund av vädret så vi fick mycket puder för oss själva, mycket bra åkning. Snön släppte dock lite konstigt så vi tog det försiktigt, höll oss borta från cornicher m m.
Emma hittar det bästa norrsidan har att erbjuda.
Sen G9 på vägen över till Annupuri, sen skrå över till G2 och vidare till Kozan-no-Sawa. Dålig sikt och ingen hade tagit sig dit. Fint åk ned. Vi lunchade i något konstigt 'fågelhus' nere i Annupuri. Fullt med skollediga barn.
Efter lunch var sikten om möjligt ännu sämre. Stack ut vid G1, mycket träd men ok åkning. Mer uppåkt här då de flesta inte ville ta sig högre upp på berget.
Över till Hanazono igen och här stack vi ut i skogen igen så man kommer ned till golfbanan. Ligger lite off men en finfin genväg till hotellet och mycket fin trädåkning. Inga andra spår, superfin puderåkning.
Middag på Rakuichi, bokat långt i förväg. De mindes oss också från förra året. Maten här är gudomlig, flera smårätter och även sobanudlar som knådas och skärs i långa strimlor framför dig. Vi lärde oss förra gången att det tar tre år att lära sig det tilll fulländning. Vi köpte med en flaska fin saké hem. Den finaste från Hirashima, smakar som vitt vin blandat med saké. Mycket gott!
Emma och Anders styr ut i lärkskogen.
Ja, det är svårt att motstå att leka i pudret.
Utanför hotellet efter en givande dag, minst sagt.
D8 Pucklar och en tidig jordgubbe
Det här var vår sista dag söderut. Det var blåsigt och snöigt, men mindre än igår. Vi valde att stanna i Hanazono (helt ärligt var vi nästan pudertrötta, om man nu kan bli det..). Körde Strawberry TIDIGT, det var riktigt bra men det håller inte länge. Klart överskattat om man inte är först på pudret.
Körde en fin slänt nedåt Hirafuhållet och sen fostrade vi oss i den svarta 35-gradiga puckelpisten. Avskyr annars Hirafu. Horder av brötiga aussies som tränger sig i liftkön. Och den kön är lååång. Alldeles för mycket resort.
Fika via Ace Hill, dålig sikt ett tag till. Sen lättade det något och vi testade några fler svarta backar med (helst) och utan pucklar. Vi tog ut cash i Hirafu och tog sen bussen till Hanazono för att packa inför avfärden till Asahikawa i morgon.
Sista kvällen i Hanazono.
D9 Asahikawa - ett japanskt Götet
Efter frukost styrde vi kosan norrut. Vi missade påfarten till expressway och hamnade istället på en väldigt trafikerad väg med trafikljus i varje kvarter. Vi märkte att Otaru och Sapporo var ihopväxta mer eller mindre. Så snabbt vi kunde letade vi oss upp på motorvägen och kunde andas ut, nu var det raka vägen. Tankade halvvägs vilket var väldigt smidigt. Bara rulla ned rutan och säga "Bantan regular kudasai" och då tankade en dam åt oss och tvättade rutan. Billigt var det också.
Väl i Asahikawa (som är något större än Göteborg) hittade vi lätt hotellet. Bra parkering och 10 min gångväg ned till centrum, perfekt. Hotellet var av typen lägenhetshotell och receptionistdamen kunde absolut noll engelska och inte särskilt mycket japanska heller.. Inte för att vara sån, men vi började undra om hon hade någon form av begåvningshandikapp. Vi hade förberett på papper (på japanska) för att fråga kring betalning (nu eller vid check out) men responsen var tämligen...platt. Eller är det dom färgglada gore-tex plaggen som förvillar folk? :)
Efter mycket möda och besvär fick vi betalat i allafall och lyckades också få upp tallrikar och bestick på rummen. Hotellet var fräscht, lugnt och välstädat men lite trångt (framförallt på toaletten) men BILLIGT. Vi förstod att här bodde nästan bara affärsmän och/eller män som befann sig 'mellan' boenden. Hur som helst var vi väldigt nöjda. Det är inte lätt att få så centralt boende med egen p-plats.
Hmm, lägenheterna är inte riktigt anpassade för långa skandinaver..
Min och Emmas lägenhet, helt ok!
Vi vandrade ut på stan för lunch och hittade ett ställe nära, 25 kr! Vidare ned till downtown och utforskade. I ett varuhus, typ Åhlens, hittade vi jätteroliga grejor. Deras hushållsavdelning var skrattframkallande, de har en elektrisk disktork t ex. Jag köpte ett par extra isolerande sulor och Emma köpte lite presenter att ta med sig hem.
Disktorken döptes snabbt om till hamstergrill.
Vi försökte sen leta upp Taisetsu Ji-Beer Brewery men lyckades gå fel på något sätt. Vid en läskautomat i ett gatuhörn stod en typisk liten japansk dam. Jag beslöt att fråga henne och körde en lång intränad japansk fras - bara för att få ett leende tillbaka och ett fras på bred Texasaccent: "Dear, I'm a tourist here too".
Men vi hittade till slut bryggeriet och var väldigt nyfikna på deras omtalade öl. Riktigt bra öl var det, tyckte bäst om Kurodake svart. De hade mycket konstigt på menyn, vi provade cocktails med öl, vodka och tomat. Anders testade sen något helt oidentifierbart och Emma en shandy gaff med ginger ale.
Till dessert blev det öl jelly och 'puddingu' (gissa om vi skrattade när vi skulle uttala det). På vägen hem dök Emma och Anders in på en donutställe och jag fönstershoppade på ett ställe som sålde Mammut och Millet. Vi var tre glada laxar som vandrade hemåt på kvällen, det var så roligt att se nytt och otroligt givande med genuina japanska ställen.
Kurodake'n är döpt efter berget med samma namn. Lika stark och stadig påstår bryggeriet. 8%.
"Ichi puddingu, kudasai!"
Dags att fylla på kolhydratförråden!
D10 Kamui - ny gondol men gammal snö
Idag blev det Kamui. Ingen snö här på några dagar så vi beslöt att mjukstarta. Det var inte så mycket folk men snart kom en skolbuss med massa ungar och en stor grupp militärer anlände också strax efter oss.
Gondolen i Kamui var sprillans ny, inte ens en månad gammal. Åkningen var så där. Gammal snö, mycket uppåkt och tracked out. Vi letade runt rejält men hittade inget. Det pyttelilla som fanns hade satt sig rejält (vi var kräsna nu). Såg en rejäl glide crack på en fin slänt ute till höger, den fick vara..
Baksidan av berget var avstängt, lavinrisk. Däremot var pisterna mycket fina. Lunchmaten i toppstugan var den sämsta hitills, riktigt tråkigt curryris. Efter maten körde vi lite puckel under Emmas överinseende och försökte också hitta lite roligt under gondolen.
Topografkartan bara väntade på att användas.. Men var var pudret?
Emma på toppen.
Bambuslalom.
Lite småroliga linjer kunde vi hitta under gondolen, men det var smalt och ganska hårt under. Under e m träffade vi förresten på en riktigt obehaglig typ, som faktiskt gav oss alla kalla kårar. En aussie som hamnade i samma gondol som oss. Han åkte bräda och ifrågasatte skarpt varför vi åkte skidor. Babblade på om balanspunkter och kunde inte förstå folk med andra preferenser. Gav fullt utslag på knäppisradarn så att säga.
När han märkte att hans argument inte bet på oss och att vi inte orkade lyssna längre så började han dilla om att han hade folks liv i sina händer och hundratals hade dött i hans händer minsann (han påstod sig vara narkosläkare), creepy! Tänk Dexter blandat med Hannibal. Dessutom var han helt svartklädd, heltäckande mask och han kändes bara.... terroristaktig. Väl uppe åkte vi snabbt som tusan iväg för att slippa honom och resten av dagen gick pulsen upp så fort vi såg en svartklädd brädåkare. Burr!
Emma känner på dom fina pisterna.
Carvingparadis här alltså!
Emma försöker hitta lite kul linjer under liften.
På vägen hem stannade vi på en skid- och outdooraffär i Asahikawa för att se deras sortiment. Välsorterat faktiskt, klämde lite på inhemska märket Vector Glide, fina.
Väl på hotellet blev det dopp i badkaret på rummet, trångt minst sagt. Ut och käkade Shabu shabu på stan. Det gick bra även fast ingen pratar engelska här. Tror stället hette An Choi. Emma och Anders kunde inte hålla sig från donats till efterrätt igen. Jag försökte fråga på japanska om de hade glutenfria donats men det var inte så lätt direkt :)
Lägenhetens minst sagt kompakta badrum. Kan inte
påstå att badkaret heller var anpassat för skandinaver..
D11 A mountain with a view - Asahidake
Idag var prognosen lite vind och halvklart. Nu eller aldrig, vi gick upp tidigt för att åka till Asahidake. Efter visst GPS-strul (vi hamnade på en alltför central väg, massa rödljus och tung trafik) kom vi fram efter c a 95 min.
Inte mycket bilar på plats. Hann precis med andra ropewayen upp. Vi knatade sen vidare på södra ridgen och siktade upp mot toppen. Temperaturen sjönk drastiskt en bit upp och vinden drog till ibland men vädret ovan molnen var jättefint. Klarblått och vidunderlig utsikt.
Att gå uppåt i detta landskap och förbi alla varma källor som ångade upp svavelos var ingenting annat än smått surrealistiskt och väldigt, väldigt vackert.
Sista biten upp var det hårt och vindpinat som tusan. Väl uppe och ovan molnen på 2300 m höjd var det om möjligt ännu vackrare. Vi stannade en lång stund och beundrade utsikten och det gräddiga molnlagret under oss.
Bowlen i mitten på berget såg inte jättebra ut, vi beslöt att inte frestas för mycket av den när det var dags att åka ned. Istället tog vi av åt NV och där var det också hårt tills en bit ned. Givetvis träffade vi på svenskar här, dom finns ju överallt..
Vackraste utsikten hittills, på Hokkaidos högsta berg.
Bowlen, ser inbjudande ut men snön var pinad här.
Nästa tur åkte vi ned på norrsidan. Ganska uppåkt dock, det enda stället som gått att åka på då det varit dåligt väder dagarna innan. Lunch nere vid basen och sen ville vi testa södersidan. Ut en bit här och det fanns en hel del fint puder.
Upp igen (vi kom precis med sista turen) . På vägen ned fastnar jag i en fjällbjörk, hälen löste ut på dynafiten och jag blir hängade på något konstigt sätt. Skidspetsen hänger fram över vänster axel och jag fattar ingenting först.
Klickar i och kör tyvärr alltför oförsiktigt vidare. Finns det en fjällbjörk gömd under snön så finns det fler.. Jo men visst, går in i ett puckligt område för snabbt och kör fast. Bom stopp, slår en volt och hamnar på huvudet. Skidorna ligger kvar ovanför, tur att dom löste ut. Emma och Anders står längre ned och förfasar sig, men ingen skada skedd. Klantigt.
Det går inte alltid som man vill i pudret..
Hemma blev det bad för en öm kropp. Hungrig och frusen, toppturer tar energi. Efter en kort promenad ute hittar vi ett bra izakayaställe, Toricyu. Noll engelska här men med det lilla ordförråd vi hade och kroppsspråk får vi ändå beställt spett med kyckling och nötkött. En helgrillad fisk och nudelsallad. Mycket gott!
Förstås lite Asahi att skölja ned med. Bara locals här, mysigt. Billigt också, allt som allt för tre pers (inkl tre öl varav en megastor) för 500 kr tot. Lite whisky hemma på rummet sen och planering för nästa dag. Prognosen var bra igen och Tokachidake väntade på oss.
70 kr och förvånansvärt god.
D12 Naturupplevelsen på Tokachidake
Det tog oss c a 90 min att åka till Tokachidake. Brant och snöig väg upp, man parkerar på 1280 m höjd. Kan säga att den körningen var svettig även med 4WD. Otroligt fin dag igen, stabilt väder med sol och ingen vind. Approachen till berget är inte banal, det är mycket brant i början. Vi tog oss över vid onsenhuset, vet inte om det var bästa vägen men vi satsade på det. Brant ned till bäckravinen och sen brant uppåt.
Vi tog oss bort mot Mt Kamihorokamettokus nedre del, västra ridgen. Egentligen hade vi tänkt mer mot Sandanyama, södra delen, men jag läste faktiskt fel på kartan..).
En del andra ute men inte många, mest locals. Vi åkte och hudade om vartannat. Kom ett snömoln ett tag och sikten blev plötsligt dålig. Som tur var drog det snabbt vidare. Vädret ändras snabbt här. Mycket mer kuperat och fullt med små raviner jämfört med Asahidake. Det gäller att ha koll på karta och kompass om man drar bortåt en bit.
Anders Ninja-san 
Mitt i solskenet kom det en snöby.
Måste titta uppåt på repan lite..
Underlaget var ganska hårt och satt men toppat med 20 cm oerhört lätt fluff, det lättaste jag sett. Det var som att åka i tvålflingor på en glasskiva. Skidorna bettade inte utan det var verkligen pudersvängar on-top som gällde. Som att en liten knyck med höften skulle få in en i en 360 direkt.
Så kanske inte den bästa puderåkningen hittills men naturupplevensen var otrolig! Vi tog oss nedåt lite mer vid sidan av onsenhuset denna gång. Rejält brant men lättare då bäcken inte var exponerad här. Såg några som försökte ta sig upp här, kanske det skulle vara bättre än vår linje.
Få åker puder som Emma.
Skulle vara Anders då..
På väg nedåt igen. Till höger om kullen i mitten syns onsenhuset.
Sista branta backen ned, Emma väntar på att åkarna till vänster ska nå toppen.
Bilden gör det inte rättvisa, det var svinbrant! Emma har som vanligt inga problem med det.
Sen åkte vi till Fukiage Onsen, helt 'vilt' i skogen längre ned på berget. Vem som helst kan bada här, när som helst. Finns inget underhåll här bortsett från lite skottning på den branta stigen ned från bilvägen, för säkerhets skull.
Två japanska män låg och badade när vi kom, så vi satte sedesamt på oss badkläder även fast det inte är ett tvång. Ett amerikanskt par kom sen, de körde skinny dipping.
Oerhört vackert ställe. Att avsluta en fantastisk skiddag med att sänka ned sina skidtrötta ben i 40-gradigt vatten och titta på himlen är inget annat än paradisiskt!
Jag och Anders njuter!
Fukiage är en helt naturlig källa, vattnet kommer direkt inifrån vulkanberget.
Som får utbrott ibland. Senast var 2004.
Efter smidig bilkörning hem gick vi ut och åt på Tenkin izakaya, stans äldsta grillhus. Mycket bra. Sashimi, spett, nudlar, sallad, sweet chili, tempura m m i en salig röra. Lite whisky-cola + öl på det och vätskebalansen var återställd. På TV'n rullade en japansk fotbollslandskamp och stämningen var hög. Bara locals som vanligt och full rulle då det var fredag kväll.
D13 Pingviner och sång
Idag hade vi vilodag. Dåligt väder och ingen påfyllning av puderlagret. Vi åkte till Asahiyama Zoo. Kom 10 min innan öppning och det var massvis med folk. Detta zoo är Japans mest berömda och deras main attraction är pingvinpromenaden. Kan inte säga att detta zoo i övrigt var så fint. Vi hade mest roligt åt alla dåligt översatta skyltar på engelska.
Pingvinerna var dock väldigt söta. Dom vet när det är dags och de började köa till dörren i sitt hus långt innan. Sen vaggade dom ut och tittade nyfiket och en aning majestätiskt på alla människor som stod och tittade. Och det var många åskådare, det är otroligt populärt att titta på detta.
Japanengelska..
You will do WHAT in the pool?
Ja, vad tusan, lika bra att spola ut hela toaletten!
Sen åkte vi till AEON, ett stort köpcenter. Märkte att gympaskor var billiga, samma pris som i USA. Vi fikade och förvånades över att fikakulturen nått så längt här. Allehanda bakverk fanns och det var frapuccino hit och macciato dit. En säljkille undrade var vi var ifrån. När han fick veta utbrast han: Bobblu!! Hmm..? sa vi. Han började göra rattrörelser och jaha ja, han menade Volvo..
Middag på kvällen på ett litet hak, Nora-Kura. Maten här var av modell japanska tapas ungefär. Testade bl a bläckfisk i wasabi och stekt tofu.
Vi var sugna på karaoke på kvällen och när vi såg en propert klädd japan en bit bort beslöt jag att fråga. Det visade sig att han pratade bra engelska och att han varit i Mora flera gånger eftersom han jobbade med internationella Vasalopp (det finns ett här i Japan, ett i Kina och något i USA också).
Vi pratade förstås massa skidor och han bjöd oss på saké och potatisbrännviket Shochu. Han föreslog också att vi skulle dra vidare till The Den men det var vi inte alls sugna på. Det är ett tillhåll för aussies och det minst japanska stället i hela stan. Hjälpsam som han var så följde han sen med oss till ett karaokeställe nära och gav oss sitt visitkort. Ville vi åka längdskidor så kunde han fixa det, fast först efter helgen. Vi tackade så mycket och hade sen en riktigt kul kväll på karaoken, det blev mycket både mat och dryck. Något de inte snålar med på japanska karaokebarer..
D14 Pippu retro
Idag drog vi oss till det närbelägna Pippu. Ett brett område med många backar. Här skall det vara ganska lätt att hitta orört, framför allt på en vardag. Inte så många turister här. Dock stämde inte prognosen för fem öre. Det fanns ingen nysnö, solen sken och det var svinkallt. Inte många rätt på det.
Vi började dagen med att äta i deras kiosk i uthyrningshuset. Retrouthyrning skall sägas, här var det inga moderna saker. Efter karatefyllan igår kom vi på att vi inte hade någon frukost hemma i lägenheten. Här var det lagom dassigt, vi hittade snabbnudelburkar och små påsar med pommes pinnes i läskiga smaker. Satt på några gamla pinnstolar bland gammal Burtonreklam och skidor i läckra 90-talsfärger.
Väl i backen hittade vi lite puder i skogsområdena, detta ställe är lovande efter ett dump. Långsamma liftar men helt ok åkning. Såg några riktigt bra locals här, de carvade otroligt snyggt i pisten. Och många militärer igen, de är otroligt skickliga med tanke på att de kör gamla vita Swallowskidor med läderbindning. Såg också några japanska jibbers, det är inte så vanligt, även några snowbikes. Det var bara vi som åkte offpist.
Billiga liftkort här, tre timmar för 105 kr. Trots att det var ledig dag för japanarna (söndag) så var det aldrig trångt i backarna. Tänk en vardag här med puder, mmmm...
Anders på toppen av backen.
Emma testar Pippus puckel.
Vi käkade rullbandssushi på AEON på vägen hem, sen en öl i badet. Sov en stund och sen beslöt vi att ringa Vasaloppsjapanen, Mike. Vi blev allt mer sugna på att testa deras längdområde.
Just detta ställe arrangerar Japans Vasalopp och det ligger strax utanför stan. Eftersom vi alla åkt Vasaloppet och är inbitna (tja, Emma och Anders iaf) åkare så kändes det som en grej vi inte ville missa. Det visade sig att Mike bodde nära så han kom över på besök och gav oss sins tips.
Middag blev på stan, ett ställe med massa smårätter. Försökte öva japanskan men en av kockarna studerade engelska och han kom ut och ville bara prata engelska.. :) Det blev sukiyaki, Korean hot pot, potatis, nudlar, tonfisk sashimi, kimchi och sardiner. Öl och whiskey-cola, alla tre mätta och belåtna för 400 kr.. Hem och tittade på världscupen i puckel på japansk sport-tv.
D15 Förtjusande skidåkning - på tvärsan
Idag skulle det bli längd. Tre pudertörstande svenskar åker till Japan för att söka det bästa - och hamnar på längdåkningsarean.. Helt enkelt för roligt för att avstå!
Vi tog oss till stadshuset som enligt Mike kunde hjälpa oss med utrustning. De tre små damerna bakom disken blev helt uppspelta när vi kom, de pratade i mun på varandra i sin iver att hjälpa till. Jösses, västerlänningar liksom! Vi gick till ett förråd där vi skulle hitta passande grejor och damerna nästan sprang ned varandra på vägen dit. Här ska det hjälpas till!
Vi hade väl våra aningar men kunde knappt hålla oss då de kommer utkånkandes med Salomonprylar från -85 ungefär. Vi hade väldigt roligt men var också väldigt tacksamma för hjälpen så klart. Vi blev kittade med varsin passande utrustning och damerna kvittrade förtjust och bugade x flera då vi tackade och gav oss av (och givetvis bugade tillbaka).
Vi lastade allt på takräcket och körde vidare till Inosawa Ski Park (Tomizawa) som ligger 20 min bilfärd utanför stan. Väl framme kunde vi konstatera att det var väldigt fina spår här! Otroligt bra spårade och en bred och fin skatebädd i mitten. Surprise.
Längsta spåret var dock bara 10 km och det var rejält kuperat. Vi såg en del duktiga åkare men man förstår att sporten är ganska liten. En skolklass verkade ha gympalektion på skidor och några av de små var rätt duktiga.
Wow! Nu är vi kittade!
Ski fashionista.
Spårskötarna hade inget att skämmas över.
Efter ett rejält skidpass (nåja, gällde mest Emma och Anders igen) lämnade vi utrustningen åter hos de gladlynta damerna och åkte till lokala Santa Present Park. Här fanns ganska många liftar och nedfarter men förstås mer inriktat på carving. En rolig puckel fanns dock.
När vi åkt ur det sista ut benen åkte vi till Tatsuno Yo onsen. Eller försökte iallafall. Det var väldigt svårt att hitta och vi körde fel. Såg en tågstation med en person i vänthallen och beslöt gå dit och fråga. Den damen blev rent förskräckt trots artiga japanska fraser, hon gillade inte utlänningar. Eller var det skidkläderna igen? :)
Vi frågade istället på ett apotek där dom var väldigt hjälpsamma, skrev ut en karta åt oss och ritade. Härligt, genuint onsen skulle det vara - och det stämde. Det var inte särskilt mysigt eller vackert dock, hit går man för vattenkvaliteten. Mörkrött med mycket järn.
Vår sista middag blev återigen på Tenkin för vi trivdes så bra där. Alltid lite ledsamt då sista kvällen kommer men vi kommer ha med oss fantastiska minnen från denna gång.
D16 Tursam avslutning
Då var det dags. Uppe tidigt för att köra till New Chitose. Gick väldigt smidigt med hyrbilen och allt. Vid incheckningen fick vi höra att det var snöstorm på väg, flyg efter flyg blev inställt. Som tur var fick de satt oss på ett plan till Tokyo som skulle avgå direkt.
747:an från Tokyo var folktom, var kanske 25 pers på planet. Det verkade vara många andra som fastnat i stormen. Underbart gott att kunna bre ut sig på de fyra mittenraderna (vilka som helst) och sova bort flygtiden. Sådan skön hemresa har jag aldrig upplevt. Dagdrömde om våra fina upplevelser och om framtida resor. För åka tillbaka, det ska vi!
En spicy souvenir från Haneda.
